Where the ocian meets my hand

Jag är fortfarande inte helt övertygad om att du är borta. Trots tårar, texter, bilder, polisrapport, dödsannons, minnesstund, kramar, saknad. Fortfarande inte helt övertygad. När ska man sluta bli chockad när man upptäcker det som är sant? Det är chocken som gör ondast. När det hugger till i hjärtat och man ser dig framför sig.

"Trots fågelbajs på axeln lyckas jag se skrämmande snygg ut" Typiskt dig. Du var så fantastisk.

Kommentarer
Postat av: Sofie

han var något utöver det vanliga <3

2008-11-17 @ 18:35:52
URL: http://notebookbysofie.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0