Som om jag aldrig fanns
Jag tror inte du förstår att jag tänker på dig tusen gånger om dan.
Och varje gång jag gör det så vill jag gråta.
För jag har förlorat dig.
Du hör aldrig av dig och ikväll blev det som det alltid blir.
Ni och så jag.
Du har inte bytt ut mig men du ersatte mig för längesen
och jag önskar att jag kunde göra samma sak men jag kan
inte för ingen kan nånsin ersätta dig.
det känns som att du är på andra sidan jorden för helvete och jag är helt själv varje dag.det gör så ont att tänka på alla år vi spenderat tillsammans
Saken är den, att du slår på ett jävla skal när jag inte hör av mig. Du beter dig som att "Nej, jag behöver inte dig, så sluta försöka". Och skillnaden är, att du vill börja gråta när du tänker på att vi glidit isär, men jag gråter som ett barn så fort vi blir osams. jag kan inte hjälpa det. jag gråter nästan aldrig. det är som att du är den enda som kan få mig att gråta. "screw this, screw you"? Om du nu älskar mig så myckt så varför kan du inte bara kämpa lite för det istället för att skriva typ "aja men ha så kul. vi hörs". Jag vet att jag låter som världens löjligaste människa nu när jag skriver det här men det är så. Förstår du inte att du är den enda personen i världen som jag aldrig skulle klara av att förlora. Du är den enda som någonsin har behövt mig, den enda som har älskat mig. Och jag har alltid undrat varför det är så, varför inte jag kan vara en sån person som nån behöver. men det har inte riktigt spelat någon roll för jag är så jävla nöjd med att just du har varit den personen för du är den bästa tjejen jag vet. Det är först nu, det senaste året, som annelie har kommit in och brytt sig om mig så som du har gjort, och hon bryr sig inte om hon framstår som klängande och behövande för hon vill bara vara ed mig. Men du är väl för stolt för det. Och nu sitter jag och storbölar igen och snart kommer annelie och simon tillbaka.
Jag älskar dig mest av allt i hela världen.
Var inte kall
