23:35 Sleeping sickness

Allt går så fantastiskt bra tills kvällen kommer och jag tvingas gå den korta biten hem i mörkret. Då kommer känslan, den oundvikliga känslan som jag kämpar oavbrutet med att springa ifrån. Då kommer känslan av att du krypit in under min hud för att aldrig riktigt lämna mig.



Trots det, den, du, så har jag haft en oförskämt fin kväll hos Nicklas. En sån kväll som går till rekordböckerna.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0