Har börjat fundera på om jag möjligtvis är påväg att bygga upp ett sjukligt kontrollbehov. Sen drygt tio i sex till nu, tio över tio har jag fantatiskt skrivit långa listor och packat ner allt utom två saker som jag ska ha med mig till Idre. Dels för att jag inte kommer vara hemma i veckan och dels för att jag inte tycker om att leva i ovisshet om hur allt ska lösa sig. Jag har tvättat jackan och valt ut kläder och kollat tåg och bussar. Det har till och med gått så långt att jag skrivit ut en detaljerat lista på hur mycket pengar jag har och hur mycket utgifterna kommer bli så att mamma vet hur mycket hon behöver ge mig. Mitt nästa uppdrag blir att skriva ner exakt vad jag ska ha för matsäck med mig, känner att det är viktigt att jag vet precis vad jag ska ha på dem på fredag. När blev jag såhär? Jag som kör spontanta fredagsfester och mycket bussåkande. Varför är det så att varje gång jag ska längre bort än Uppsala behöver jag strikta listor att följa och hela dagarna uträknade i sekunder. Nåväl, det här var ett utmärkt sätt att spendera en måndagskväll enligt mig, jag tror dock inte det finns en enda människa i världen som håller med mig.
Gårdagskvällen blev en spontan bio från elin och min sida, med sponsring från anette gick vi på män som hatar kvinnor och den var svinbra. Efteråt var det däremot lite jobbigare att ta sig till svartbäcken i mörkret efter att ha sett både våldtäkter och mordförsök på bion. Idag har vi inte gjort speciellt mycket och nu har elin dragit och jobbat så jag chillar här i lägenheten. Ska strax ta mig ner på stan tillsammans med oscar och kolla lite på utbudet. Var evigheter sen sist. Och jag hittade min blårutiga skjorta nyss och det var ett glädjeämne får jag säga, den är ju dö-snygg.
Efter att jag somnat igår sur som fan bredvid en viss nicke och vaknat 4 på morgonen, fortfarande sur som fan, somnat om vid fem och vaknat igen vid halv nio så har jag nu spenderat min morgon med att kolla på the hills och vänta på att min skoldag ska börja. Nu är klockan 12 och det är två timmar kvar tills jag har min första och enda lektion för dagen. Sen är det helg men det verkar inte bli nån bra helg alls. Ikväll ska nicke och jag spendera kvällen på gräsö och det är iofs inte helt fel men sen blir det lördag och då tar planerna slut (mycket deprimerande). Jag är solo på lördagen och inget ser ut att hända so far. Jag bollar med tanken att vara hemma på gräsö men det känns inte som en bra idé överhuvudtaget. Borde kanske ta tag i mig själv och göra någonting kul men jag gissar på att det inte kommer att hända. Det här blev egentligen bara en stor röra så jag avslutar nu.
Det är alla de små sakerna som du gör för mig som får mina endorfiner att rusa. Som när du skickar ett sms runt lunch bara för att höra hur min dag varit hittills. Det är därför jag är kär i dig. För att du faktiskt undrar.
Om 40 minuter slutar jag och då ska jag ta direktbussen mot öregrund. Önskar att jag var hemma just nu istället för att sitta här på jävla webdesign och inte fatta någonting. Varför kan jag inte få ta en bild från google istället för att använda jävla adobe illustrater som jag inte ens vet hur man använder. Tessan sitter bredvid mig och garvar åt sina bilder (ingen annan tycker att det är kul) och det är ju alltid trevligt att lyssna på. Ikväll ska jag se på popcirkus med håkan hellström och moneybrother och sen invänta greys anatomy. En riktig tvkväll helt enkelt. Och det är våffeldagen så mamma ska göra våfflor! Jag har faktiskt roffat åt mig en i skolan lite i smyg för att jag "pratade" med några nior. Just nu kan jag inte göra annat än att längta efter påsklovet när jag annelie och elin tar fläsket och drar mot idre i en heeeeeel vecka. Nu ska jag fortsätta svära över skit-illustrater.
Hoppas du fortfarande är lika kär i mig som jag är i dig,tänker på dig hela tiden
Jag svär att jag ser dig ibland i skolan, på bussen, utanför ica. Jag svär att det är ditt bakhuvud eller din profil jag ser skymta förbi. Jag svär att det inte finns något jag önskar mer än att det faktiskt vore du. Blir lika besviken varje gång det inte är det. Du saknas så himla mycket.
Jag känner mig så trygg med dig. Det är dig jag lutar mig mot när allt känns grått och det är dig jag skrattar med om dagarna. Du är min bästa vän mitt allt. Utan dig fungerar absolut ingenting. Gaaaaah så lycklig du gör mig
Jag har aldrig sagt att jag inte vill att du ska utvecklas Och jag vet att det är helt meningslöst att sakna det som varit Eftersom det aldrig aldrig kommer att bli så igen
Det är så trist att vara den som sitter kvar här ännu
Jag vet att jag har sagt att jag trivs jättebra i min klass och så vidare och det gör jag också men trots det så kan jag inte riktigt komma ifrån känslan att jag inte passar in någonstans. Det känns som att jag hela tiden är det femte hjulet fast det inte ens är fysiskt möjligt när vi inte är 5 personer tillsammans. Jag känner mig ensam och jag känner mig fel. Varför hör jag inte hemma någonstans och varför är det så svårt för mig att vara ensam. Jag vill ha en självklar plats bredvid någon så som jag alltid hade förut. Jag är glad att tessan finns i alla fall. Känner mig inte lika ensam när hon går bredvid.
Idag var en sån morgon. En sån morgon på bussen där bilden av landskapet utanför fönstret gång på gång förvandlades till bilder av dig. Bilder av dig överallt med en bildlig arm runt allas rygg och med ett stort leende på läpparna. Nu har det gått mer än 5 månader sen du tog med dig ditt skratt och försvann, förhoppningsvis till en bättre plats än här. Det är så svårt att vara tacksam över tiden vi fick, jag är mest bara arg hela tiden över att den inte varade längre. Det är så fel att du är borta.
En timmes promenad med pappa runt öregrund fick ersätta gymmet idag för jag är så trött hela tiden. När ska järn-tillskottet börja fungera i min kropp och när ska jag bli en pigg och glad 16åring igen? Man bör svälja allt det negativa och älska varje dag men det är så svårt när det känns som att varje dag är en ny dag att slösa bort. Jag slösar bort livet men hur tar man vara på det? Hur slutar man vara en liten söt tjej? Hur skaffar man sig en personlighet som går att lägga på minnet? Hur blir man som er? Ni med allt ölande och häftiga vilda liv? Varför vill jag ens ha det så? Vill jag ens ha det så?
jag antar att jag känner mig bortgjord när jag är den enda som inte vet det som ni andra vet. men egentligen så borde jag väl känna mig van vid att alltid vara en smula utanför eran krets. hur som helst så verkar det inte precis som att jag vant mig än.
Idag tar jag mitt pick och pack och spenderar natten på ingvarsgatan 26. det är någonting speciellt med idag, jag tror att det handlar om att det inte händer någonting. det allra bästa man kan göra när det inte händer någonting är att inte hända någonting tillsammans med elin.
naturligtvis borde jag inte ha dunkat huvudet i bordet och gång på gång skrikit okontrollerat. jag borde väl egentligen bara ha ropat på servitören och sagt att jag beställde potatismos, inte pomfrit. fel av mig.
Idag vart det en liten favorit i repris på nyårsnatten 2007. Vaknade runt sju i morse av att jag hade ont i magen och jag visste precis vad det var. Jag tog en stark värktablett och en vanlig och tänkte att nu kommer det gå över snart. Värken blev bara värre och värre men jag kämpade på. Vid kvart över åtta började jag må illa för att det gjorde så ont och jag spydde utan att ha ätit nåt. Efter det gick det utför. Svetten rann och jag låg och grinade. Utan att jag tänkte på det så började jag hyperventilera mellan skriken och fick syrebrist och hela kroppen vibrerade. Mamma ringde akuten i östhammar och de sa att jag skulle ta ännu fler värktabletter och tillslut beslutade mamma sig för att ta mig till vårdcentralen för att jag skulle få nån smärtstillande spruta. I bilen påväg mot färjan började allt kännas bättre ni jag slapp vårdcentralen. Älskar livet som tjej.
08.10 i morse satt jag på bussen och funderade på hur det skulle kännas om roger var med i en bilolycka. 14.00 ringde mamma och sa att han krockat med bilen 07.30 samma morgon. Han klarade sig bra, bilen klarade sig nog mindre bra men det är ett litet mirakel alltihop. Usch för snö usch för halka.
Jag gick till skolsyster med några små funderingar och gick därifrån med järnbrist, sned rygg och ett stort behov av vatten. Imorgon ska jag ta mig en veva till naprapaten och se om det går att ordna fram ett träningsprogram och efter det blir det till att kila iväg till hälsokosten och köpa blutsaft (nåt som smakar apa men som innehåller mycket järn).
Mitt framtida liv: Morgon: Sakta dricka ett ljummet glas vatten när jag vaknar Ta piller Ta ett mått järnsaft Äta gröt till frukost
Dagen: Hälla i mig fyrtio flaskor vatten Träna enligt programmet
Kvällen: Dricka den äckliga järnsaften igen
Det ska bli så himla roligt!!!!!! Eller?
Som tur är ska jag fanny elin sofie och tina på skrattövning imorgon. Det ser jag fram emot.
jag vill tro att kärlek är en framtidsplan något som man stödjer sig mot när nutiden skakar mer än all framtid någonsin kommer göra
min framtidsplan är suddig och då och då ändrar den sin form det enda som hela tiden håller sig fast är du
jag vill att du och jag ska hjälpas åt ta bort näve efter näve med jord och tillslut lägga kärleken i hålet som blivit jag vill att du och jag ska begrava allt i den fuktiga jorden och låta det växa gro
det är det vi gör nu låter kärleken gro man måste våga chansa för att kunna vinna vi begravde och chansade, och nu är varje ögonblick med dig en vinst för mig
Hittills har tiden på bruks inneburit mvgn och strålande omdömen. Det lönar sig att ligga i minsann. Nu ska jag byta om och pallra mig upp till gymmet och springa en vända så man inte blir degig och sådär. På torsdag ska jag och tina gå på en skrattövning. Det känns lite creepy men jag är inte den som tackar nej till extra mycket skratt. Dunk dunk dunk. Det där var mitt hjärta.
Färden styrdes återigen mot björklinge/bälinge/whatever där en del spårade öregrundsbor höll till och där har vi härjat hela kvällen men nu har jag alle och elle styrt kosan mot ingvarsgatan 26. Har precis gjort i ordning strips och kyckling men plattan vill inte stängas av?? och varför har mcdohnalds i korsningen väderkvarnsgatan och nåt mer inte öppet till mer än 22?? obegripligt
Jag vill ha16 april muskler på magen mindre ont i ryggen 25+ i skuggan 25+ i vattnet hultsfredsfestivalen tina och elle bredvid mig niclas hud mot min the killers på scenen billie-gustav på campingen allt annat än folköl bra kondition snygga tapeter nya kjolar nya jeans samma insida som alltid jordgubbar med socker häng hos victor med annelie och jocke 30 sekunder hem till mig bad vid djupudden solnedgång vid klipporna smygbloss valborg roslagsloppet båtveckan plankning in i öltältet förfester på en solig altan poolparty hos shejken sena nätter tidiga mornar myggfritt underbara vänner som håller en om ryggen filmkvällar äventyr konserter pirr i magen halmstad med östlins rabattrensning håkan hellström i mitt huvud svalkande dopp i östersjön massvis med pengar smultron crashing i ekeby tältning vid vällen metspön golf på nickes tomt fotboll på samma tomt skratt kärlek längtan dans dans dans jag vill ha allting
Jag undrar om man kan lära sig att vara lycklig. Visst kan man tvinga sig själv att trycka bort de saker som oroar eller terroriserar hjärnan men kan man permanent lära sig att alltid vara lycklig?
Harg har en del spännande buisness att bjuda på trots allt
Idag har klassen varit i harg och eldat ner 2 hus 2 ladugårdar och 1 förråd. Först fick jag jonte josef majsan och malin sitta inne i första rummet med rökdykarmaskerna på oss när de tände eld men sedan var vi tvugna att krypa ut eftersom det brann för mycket. Sen fick jag spruta lite vatten på elden med strålröret tjoho. Tillsist kom elden så nära och röken fyllde upp överallt så jag såg inte ett piss och då kan jag erkänna att jag vart ganska rädd men då fick vi ta oss ut så då var det inga problem igen. Vi höll på där mellan 10-14.30 så det blev en heldag om man säger så. Nu ikväll ska jag antagligen vila för jag är helt slut överallt. Fick en hel del coola bilder av ett av de brinnande husen i alla fall.
Helgen är över och den har varit mycket bra. Just nu känner jag mig faktiskt som en soon to be 17årig tjej i sina allra jävla bästa år. Passionerat, kärleksfullt och sena nätter. Det är så jag vill ha det och det är så jag har det just nu. Love it.
