18:34

Ibland är det bara så trångt i bröstkorgen att varje andetag tar emot och det känns som att snart exploderar jag.

12:15

Här sitter jag med mina springbyxor på och skickar tusen ansökningar till olika frivilligorganisationer och hoppas på att nån av dom vill ha min hjälp. Är så trött på att bara eat, work, sleep repeat så jag hoppas att jag kan få möjlighet att arbeta lite extra för någon annan än mig själv. Man kan ju iofs tycka att jag arbetar för någon annan än mig själv på sjukhuset men det räcker inte riktigt känner jag.

Sen jag började träna i januari har mitt midjemått minskat med ungefär 4 cm. Lite för världen men mycket för mig. Känner mig mycket finare nu så det är bara att hålla i träningen fram till våren. Har anmält mig till blodomloppet med jobbet så man vill ju inte skämma ut sig helt inför kollegorna.

Det sista jag ville säga var att JAG HAR FÅTT EN LÄGENHET. PUNKT. Efter x antal månader av letande ska jag äntligen få flytta till en liten källarlägenhet med diskho och matbord och en säng som inte är i taket.

Livet ser ljusare ut.

11:22

Helgen gick i vännernas tecken med fuldans på ÖG i fredags med Ax och Lilleman och sedan bakishäng i solen hela lördagen som avslutades med en förfest så att vi alla kunde säga hejdå till fantan som sticker ut i världen idag. Känns sorgset att inte få se den donnan på många månader men är ju såklart sjukt glad för hennes skull. Klockan tickar ner och nu är det mindre än ett långt år kvar tills vi kan åka ut och resa. Som jag längtar.

Trots att det blåser motvind på mig så finner jag ändå ljusglimtar varje dag. Som att få vara med M och gå en tre timmar lång promenad längst en å och bestämma att snart, snart kan vi gå hit och bygga barkbåtar. Att få vara liten med varann och att få känna att vi tycker om lika saker, och framförallt hur mycket vi tycker om varann.

Och ikväll ska jag få titta på en lägenhet.

Gårdagens vårflod

12:34

Jag slösar så mycket tid på att inte må som jag vill så idag har jag äntligen tagit mod till mig och bett om hjälp. Längtar så till jag kan känna den där sprudlande glädjen igen som jag alltid tagit för givet.

Steg 1: Bygg upp självförtroendet
Steg 2: Lita på människor igen
Steg 3: Kom på nåt som gör framtiden ljusare


21:13

Tiden tickar sakta den här vintern. Saker och ting är väl egentligen inte riktigt som de ska, eller åtminstone inte riktigt som jag vill att de ska vara men jag tror inte jag ska gräva nåt mer i den här gropen.

Istället tänker jag på allt som är fint. Och går ut och dansar. 

 

10:08 M

Såhär i efterhand har jag svårt att förstå att jag har levt nästan hela mitt liv utan att känna dig.

Det började med en studentskiva för mig. En studentskiva i maj för snart två år sen där vi skakade hand och jag spanade i smyg under natten. Du var bland det finaste jag någonsin sett. Temat var havet och jag sprang runt utklädd till en flaskpost med ett långt kärleksbrev skrivet över ryggen. Runt runt sprang jag utan en aning om att bara ett år senare skulle jag få viska mina kärleksbrev i ditt öra varje kväll. 

Jag visste redan vad du hette när du räckte fram din hand för att säga hej men jag låtsades som att ditt ansikte var nytt och att jag själv var ett oskrivet blad. Och trots att det var allt som hände den kvällen, så sådde det något slags frö inuti mig. Ett frö som skulle till att växa till en stor blomma ett år senare.

Dagarna gick och en månad senare fick jag se dig igen. Se men inte röra för under den här tiden tillhörde jag någon annan och jag ångrar så att jag inte tog chansen redan då. Vi sågs i humc på en ospontan fest och smög vidare till BJ och dansade i natten. Jag tyckte återigen att du var så jävla fin. Såhär i efterhand påstår du att du var förtjust i mig med, men sånt vågar man inte se när man är nyss fyllda 18 år och med ett skälvande hjärta i bröstkorgen.

Sommaren kom och gick och jag hade hela tiden ont i mitt hjärta. Jag gick runt som i trans fast besluten om att mitt förhållande skulle bli bättre, och jag knep ihop ögonen tills det gjorde ont för att förtränga det lilla hopp som jag kände när jag tänkte på dig. Man slänger inte bort tre år av förhållande bara sådär, speciellt inte när man är en tonåring med klent psyke som fått för sig att pojkvännen definierar vem man själv är. Jag önskar så att jag förstått tidigare ingen annan kan bestämma vem jag är.

På Emmaboda bodde du i tältet bredvid mig. Varje natt ville jag krypa ner i din sovsäck och aldrig lämna den men jag var för feg och när du bad mig kyssa dig så gick jag min väg i natten. Du valde nästa tjej och jag förstår dig, men jag skulle ljuga om jag sa att det inte gjorde ont i mig. Sen kom hösten och varje kväll funderade jag på vad du gjorde i det gula huset som låg 500 meter ifrån mitt. Vid nyår blev jag singel och den första jag smsade var du. Jag sa hjälp mig, och du svarade att vi tar en promenad. Den promenaden var en början på en komplicerad konstig vänskap som höll i sig i flera månader framåt.

Jag tänkte så mycket på dig den vintern att jag trodde att min hjärna skulle explodera. Ville inte riktigt erkänna det för mig själv eftersom att jag var så övertygad över att du inte kände som jag. Du var så himla dålig på att visa det, och så rädd för att vara två. Men det bästa av alla nätter av dans, var när jag fick ta dig i handen och gå hem till din säng. Det var så självklart i mitt huvud då - vi passar så himla bra ihop.

Men det var inte lika självklart för dig, och det tog månader när du ramlade runt i din förvirring. Jag förstår nu att det inte var så lätt som det var för mig, men jag önskar att jag hade vetat tidigare. Vetat att du var rädd. Vetat att du ville ha mig med, men var livrädd att förlora allt du hade. Till slut sa jag att nej jag vill inte vara tjejen som sover hos dig ibland. Jag vill ha dig och jag vet att du inte vill så säg det högt nu. Säg Nej till mig. 

Men då, på den parkbänken, i solen, den sista mars, sa du Ja till mig. 


Hur kan jag säga om din röst är vacker.
Jag vet ju bara, att den genomtränger mig
och kommer mig att darra som ett löv
och trasar sönder mig och spränger mig.

Vad vet jag om din hud och dina lemmar.
Det bara skakar mig att de är dina,
så att för mig finns ingen sömn och vila,
tills de är mina.

- Karin Boye


12:20 Om att älska någon mer än man älskar sig själv

Ni vet när jag säger att åh jag har slutat drömma mardrömmar, då vips drömmer jag den värsta på länge. Det känns som att det är med flit som det går x antal gånger mellan drömmarna, för då hinner jag få för mig att jag kanske ska få slippa dem. Men sån tur ska jag väl inte få ha.

150% av min tid går till att fundera på min framtid och vad jag ska göra med den. Jag tänker och oroa mig och bollar idéer med M som tycker att jag ska göra precis det jag vill. Men hur gör man när man inte vet vad man vill? När det enda man vet är att man älskar att vara med M och om drömmen är att få flytta härifrån så måste jag göra det ensam? Det känns som att jag slits mellan två världar. I den ena världen sover vi ihop varje natt och det gör mig lycklig, men det finns endå en gnagande känsla där om att det liv jag lever inte tillhör mig. Alla mina vänner har flyttat härifrån och nu har jag börjat med ett galet träningsschema bara för att fördriva tid och för att intala mig själv att jag visst gör saker för mig själv - som bara tillhör mig. Jag trivs inte i den här staden. Uppsala har gjort sitt för mig och jag behöver nya utmaningar för att utvecklas och ta mig upp ur den här lilla gropen som jag grävt åt mig själv. Samtidigt har jag bonat i mig så bra i gropen och i min självömkan att jag knappt vågar tänka på att göra någonting nytt.
Det enda jag vet är att jag ska plugga i höst och sen åka ut i Asien. Men var ska jag plugga? och VAD? Jag vill plugga här så att vi ska kunna vara tillsammans, men kommer jag gå under om jag stannar här i ett år till?
Inte konstigt att man drömmer konstigt ibland.

21:07

Börjar äntligen trivas med mitt liv igen. Har påbörjat ett nytt träningsschema för att få bort sånt som stannat kvar efter julen och tittar bara bara framåt. Planerar en tripp till Göteborg och en till nåt land som inte är Sverige inom en månad och det ska bli skönt att få komma ut och resa och bort ifrån gråa Svedala åtminstone för några dagar.

Snart är det helg och då ska det dansas. Spelar ingen roll var men dansas ska det.

Jag lever i alla fall - och har inte drömt mardrömmar på en hel vecka.

19:19

Det har varit en helspäckad vecka med två stockholmsbesök, en rivig förkylning och en farväl öl med gänget som sa hejdå till fina Pernie som flyttar till Brighton i sex månader. I Stockholm har jag både hunnit gå på Bounce uppsättning av Svansjön på dansens hus samt besökt Fotografiska för att hinna ta en titt på Brandts utställning från Afrika innan den slutade visas. Tre mycket fina dagar trots att jag kämpar mot en näsa som gör så himla ont hela tiden. Börjar dock bli friskare och då Karin, ska det fikas!!

Nu ligger jag i sängen i den nya lägenheten och funderar på vad jag ska hitta på imorgon. Svårt att kombinera en sjukdom med ett rum som inte har någon TV känner jag spontant sådär.
En av mina favoriter på utställningen på Fotografiska


Hejdå-ölen <3

20:42

Ps. Har jag sagt att jag ska få gå på moderna versionen av svansjön på musikens hus, Laleh, Anna Ternheim och riktiga svansjön i vår?
Jag har världens bästa familj och micko och mickos familj som ger så fina julisar.

20:41

Min natt var som så många andra den här hösten fylld med mardrömmar som gör att jag vaknar upp, klarvaken, och alltid lika glad att 1. drömmarna inte är på riktigt och 2. att det ligger någon bredvid som kan ge mig en kram i sömnen. De handlar alltid om samma sak, att bli övergiven, ensam eller förnedrad. Det har varit återkommande under hela hösten och det är tröttsamt och tärande att vakna på morgonen med huvudet fullt av tankar som förstör för en, trots att sakerna jag drömmer om inte hänt på riktigt. Åtminstone inte på exakt samma sätt. Imorse när jag vaknade bestämde jag mig i alla fall för att göra ett helhjärtat försök till att glömma allt som varit och gå vidare för att få sova i lugn och ro. Jag tror det handlar mycket om att att jag vägrat acceptera att livet gått vidare och att det gjort ont att inse att vänskaper som format mig under uppväxten var mer betydelsefulla för mig än de var för dem som jag delade vänskapen med. Det är i alla fall med en stor lättnad jag känner att jag faktiskt börjar gå vidare och skiter i allt som Grynet skulle sagt.
Just nu har jag just tagit ett långt bad för att friskna till från min nya härliga förkylning och ligger i sängen och latar mig medans M packar sina väskor inför hans flytt till Triangeln imorgon. Kanske borde hjälpa till...
Fint. Verkligen.

18:46 Happy new year

Det nya året firades in med pompa och ståt med billig skumpa, en cigarr och många pussar och kramar. Efter en fin middag i Sunnersta tog vi bussen mot Rackarberget för att räkna ned tolvslaget och sedan dansa fötterna av oss på vdala fram till fyra på morgonen. Fem i morse ramlade vi i säng och idag har vi legat i Albins soffa med varsin pizza på magen. Fint ska det vara på nyår.
Såhär såg jag ut igår!
Och såhär såg det ut när vi firade under middagen
Mina fina fina människor!

Årskrönika 2011

För exakt ett år sen vaknade jag med ett brustet hjärta efter många månader av självplågeri och otrohet som avslutning på ett ruttet förhållande. Jag tog på mig en spetsskjorta mot min egen vilja och flydde till Tina och en nyårsfest som jag lät bli att gå hem ifrån på tre dagar. Där och då tog livet en vändning och jag lämnade tonåren bakom mig. Jag lämnade mitt treåriga förhållande och jag tillät mig att finna nya bekantskaper utan att känna skyldighet inför någon annan. Januari gick och februari kom och jag dansade runt i mina lösögonfransar både fredag och lördag. Jag såg dig ofta i vimlet och titt som tätt fick jag chansen att somna bredvid dig efter en lång promenad hem. Jag visste att du nog inte kände som jag, men jag njöt ändå av stunderna när jag fick ha dig för mig själv. Sedan åkte jag till London med min engelska c-klass, hånglade, drack öl och lärde känna så många fina människor som jag gått i samma skola som i tre år, utan att ha sett på riktigt. Jag lärde mig mycket om mig själv på de 5 dagarna och jag insåg att jag inte är så hemsk att umgås med som jag tidigare fått för mig att de andra tyckte. 
Dagarna avlöste varandra och jag funderade mycket på den där pojken som jag sov hos ibland. Att känna att man tycker om någon fast man inte borde är tärande på ett tonårshjärta men till slut sågs vi på en parkbänk i solen och sa att nej nu får det räcka: vill du vara med mig på riktigt? Det tog flera månader innan jag förstod att vi blev tillsammans den dagen. April kom och min 19 födelsedag väntade så jag tog med mig mina allra bästa vänner till Berlin och dansade nätterna till ända. Vi mötte Ben, den 30 åriga killen i bakgrunden, och drack tequila tills ögonen stod i kors. Just i den stunden, var jag lyckligare än någonsin, för jag hade ingen aning om vad jag hade att vänta mig. Efter Berlin väntade studentskiva på studentskiva och en konstant fylla fram till Juni. Jag hade the time of my life och precis som i nian lärde jag känna hela min klass precis innan vi gick åt olika håll. Studenten kom och jag tog emot ett diplom för bästa betyg på skolan och jag var så himla stolt över mig själv den dagen. Efter studenten kom sommaren och jag och M hängde mest varje dag. Vi firade midsommar på Gräsö och jag slängde ur mig ett "jag älskar dig" på fyllan och inget blev sig likt efter det. Midsommarnatten var en tragedi utan dess like och jag vaknade till sorg och trasiga vänner som aldrig blir densamma.
M tog tåget ut i Europa och morgonen han åkte satt jag ensam i hans säng med en flod av tårar rinnandes och det kändes som att jag inte skulle bli hel igen förrän han satte sig bredvid. Under den månaden som jag behövde honom som mest var han inte här, samtidigt som det var bra för mig att ha tid att stötta mina vänner och lägga tid på att försöka må bättre själv. Begravningen kom och gick och tiden utöver arbetade jag och var med mina vänner och försökte få dem att förstå att jag är en sån som man kan räkna med. När augusti kom, kom M tillbaka hem till mig. Den lyckan som jag kände då är en lycka som jag aldrig känt förut. Vi åkte på sommarstugesemester och jag fick svar på mitt "jag älskar dig" som jag slängt ur mig på fyllan och sen haft ångest över under de veckor som han var borta.
Under sommaren hade mitt fina tjejgäng splittrats och gått åt två olika håll. Det var något som jag var jätteledsen över men som jag inte kunde påverka. En sommarnatt fick jag veta att en av vännerna tagit sig rätten att ligga med min dåvarande kille under tiden då han och jag var tillsammans. Allt vändes upp och ner och för mig kändes ett år av mitt liv som en lögn. Bara tanken på att ha umgåtts med de båda samtidigt som de visste vad de gjort mot mig gjorde mig spyfärdig, och gör än idag. Sorgen över gamla vänner finns dock kvar, även om det inte tjänar någonting till längre.
Hösten kom och jag arbetade heltid på Akademiska sjukhuset. Jag och M sov ihop varje natt och i Oktober flög vi till Paris på romantisk semester deluxe tillsammans. Ingenting i hela världen har någonsin gjort mig så lycklig som han gör. Resterande tid av hösten har jag försökt finna nya vänner och hittat några guldklimpar, samt flängt fram och tillbaka till Stockholm där mina absolut bästa vänner bor - och ikväll firar jag in det nya året med en av dem.
2011 har lärt mig att välja mina vänner noga, att endast lita på de som aldrig någonsin svikit mig samt att jag kan vara jävligt rolig och fin när jag vill.
Här kommer ett ihopplock av 2011
Londonresan med klassen i frebruari

En av många, många bilder på oss i Berlin när vi dricker öl
Vilopaus i Berlin från all öl

Studentkryssningen såklart

Bästa finaste klasskompisarna

Jag och Simony på vår studentskiva, utklädda till Sailor Moon med katt

Gänget på studenten

Påväg hem från volt i juni

Tältning ute på nån ö och uppenbarligen ett väldigt roligt badställe
Midsommarafton ute på Gräsö

Jag och världens finaste M
Förfest hos Abbe i somras

Jag och Ville under en av våra danssessions på Briggen
Jag och M i Paris
Paris igen!

20:36

Jag kommer dagligen på mig själv med att låta bli att höra av mig till människor som jag tycker om och som jag faktiskt borde hålla kontakten med för att jag inte orkar. Det finns ingen ork till att skicka iväg ett sms eller bestämma en fikadate trots att jag vet att jag kommer ångra mig så himla mycket i vår när ingen längre vill vara med mig för att jag aldrig hör av mig. Måste. Skärpa. Mig.

Idag förlängde jag mitt vikariat till sista augusti, och sen börjar jag plugga! Skönt med lite beslut i rätt riktning.

12:08

I wish i had thousand words for love, but all that comes to mind is the way you move against me while you sleep and there are no words for that

16:58 PUSS

Inatt fick jag leda hem min kära särbo? kulbo? pojkvän i en liten armkrok och envist upprepa att det nog faktiskt inte är nån bra idé för honom att cykla vägen hem. Jag var själv lite snurrig men jag kände mig otroligt nykter när jag såg hans tafatta försök till att leda cykeln rakt. Han är för fin ändå.

Nu är det två och en halv vecka kvar till julafton och nästan alla mina paket är köpta. Måste bara fundera ut vad det ska vara för färg på omslagspappret. Jag tänker mörkgrön med blå och silvriga snören i år. Peppar kakorna är redan färdiga och på lördag ska jag äntligen få följa med på min första gask och jag tycker att det ska bli så himla himla kul.

Det händer annars knappt någonting av värde i livet för tillfället. Åtminstone ingenting som det känns som att jag vill skriva ner eller reflektera nåt djupare över. Jag dansar om helgerna som jag alltid gjort och ligger nerkurad i soffan tätt intill M i veckorna. Jag har egentligen precis allt som man kan önska sig Och det tycker jag känns skönt. Märry xmas.

Ps. Det sitter en läkare bredvid mig och ska ordinera "moffe" dvs morfin, fortsätter därefter att mumla om att "i dagens samhälle missbrukar man nog annat.. Till exempel koks. Och då framförallt prinsessornas vänninor på stureplan. Fast han har aldrig varit där men han har ju läst om att man skjuter med k-pistar oc grejer där.

PÅ FREDAG BLIR DET JULKUL HOS FANNY HURRA

12:51 Julkul

Fick stadiga besked om en ny lägenhet som snabbt drogs tillbaka så nu ser det ut som att jag kommer att fortsätta spendera kvällarna i mitt lilla rum i Luthagen, men det gör inte så mycket när vi är två som sitter tätt i soffan och stoppar nejlikor i apelsinerna inför julen. Mina första julklappar är inhandlade och det ser ut som att det blir en finare jul i år. En jul utan tårar. Det är skönt att veta att det bara finns riktiga människor kvar i ens liv. Människor som bryr sig om lika mycket som jag bryr mig om. Mhm jag menar er, axelsson elle och fantan. Ba så ni vet.


Ville och jag på bästa kräftskivan i somras

21:07 Tja


14:00 HEJ JAG HETER JULLE

Jaja, livet går på som vanligt. Dansar runt på kvällarna och klappar gubbar och gummor på huvudet på dagarna och längtar efter att få koll på vad jag vill läsa och jobba med i framtiden. Just nu ser fred och konfliktskunskap eller hållbar utveckling ganska lockande ut. Jag är bitvis fortfarande i en svacka men dagarna är inte lika långa och jag längtar inte lika ofta bort.

Jag ÄLSKAR dig. Varje dag när jag vaknar så förvånas jag över att du är kär i mig. Att världens bästa DU är kär i en sån som mig.

11:08 Svart

Har hamnat i ännu en av mina livssvackor, där ångesten smyger sig på och jag har separationsångest från allt och alla. Jag minns inte senaste gången jag berättade någonting som inte handlar om vad jag gjort på jobbet under dagen och jag saknar att ha vänner att kunna träffa varje dag. Och mitt upp i ångesten och allt det ledsna så är jag livrädd för att du ska lämna mig när du inser hur tragisk jag är. Jag trampar vatten och jag kommer inte vidare. Men trots allt det svarta så lyser du upp hela mitt liv, som solen, och jag vet inte vad jag skulle göra utan dig.


Tidigare inlägg
RSS 2.0