Åh. Den här kvinnan slutar aldrig förvåna mig. Varför ska jag inte på peace and love eller arvika? Varför ska jag på emmaboda? Well robyn, vi får dansa tillsammans nån annangång.
Det här har varit en sån dag som jag tycker om. Scrubs tittande på engelska lektionen (och south park förra veckan? vad händer?) 2 timmars hål som spenderades med att luncha med Mickan och Tessan på subway. Efter skolan ska jag shoppa både till mig själv och till andra. Och imorgon ska jag springa blodomloppet och sedan belöna mig själv med vin på den ospontana festen i ekonomikum, samt fira Nicklas 18 år på den här jorden.
Jag skummar genom bloggarna där dyrast är bäst och där det enda som räknas är "dom söta skorna som man inte kan leva utan". Men jag tror ändå att det måste finnas nåt mer bakom den där utsidan. Någonting annat. Någonting som inte handlar om vem som har köpt dom där klackarna. Sen ibland hamnar jag på en sån där blogg där blicken fastnar lite längre. Där det skrivs om ensamhet, kärlek och så den där självkänslan. Jag läser om det för att kanske, kanske kan jag snappa upp nåt tips om hur man gör den starkare, snabbt. Jag vet att jag behöver det. Jag vet att jag har behövt det under en lång lång tid nu. För den ligger alltid där vid mina fötter, jag ser den, men jag låter den alltid ligga kvar. Det är åldern säger vissa, men jag vet att jag har en 4 år äldre syster som nog ganska ofta känner likadant som jag gör. Och jag vet att jag har känt såhär i många många år nu. Så jag kan inte tro att det är åldern. Jag tror att vi är byggda såhär. Åtminstone några av oss systrar Eriksson. Med dålig självkänsla och med ett inre där självkritiken flödar. Ibland när jag är som allra mest självkritisk, när ingenting jag gör är tillräckligt bra blir jag arg på mig själv. Men i slutändan så tror jag att det kommer göra mig till en så mycket bättre människa när jag är klar. När jag är klar med det här jävla gymnasiet som jag hatat sen dag 1 och när jag får göra nya val, bättre val än de jag hittils gjort i mitt ibland så söndertrasade liv. Och samtidigt kan jag inte göra annat än att älska att må såhär. Det är som nån slags hatkärlek som jag har till musik, poesi och att vara en 18 årig flicka som inte alltid mår som man ska. Jag älskar att inte må som man ska. Jag hatar att jag älskar att inte må som man borde. Och jag ska nog ordna den där självkänslan, någon dag. Ikväll ska jag dansa med alla snygga människor som jag inte vågar prata med för att jag tror dom är bättre än jag, men dansa, dansa vågar jag.
Så med marit bergman som strömmar ur högtalarna sjungandes this is the year it all will happen tar jag en bit kladdkaka till. För det är jag värd.
Gårdagen spenderades med Niclas och Elle och vi fördrev tiden med att måla på våran utklädnad vilket tog många timmar men blev väldigt fint, samt promenera lite till ica. Jag passade även på att ge mig ut på en 5,5 km joggingtur för det är ju blodomloppet nästa vecka. Idag började jag klockan 9 och slutar 11.30 så då ska jag vandra hem till elin igen och se till att faktiskt plugga ordentligt samt jogga lite till. Jag rockar. Ikväll blir det Annelies studentskiva och guud va kul vi ska ha!
22:32 Jag ville vara den som får dina kinder att blossa
Dom där bergen som brukar bo i mitt huvud, ett efter ett faller dom ner. Vilken annan normal dag som helst skulle jag älska det. Att det blev lite mer plats där inne. Lite mindre trassliga tankar och lite mer plats åt att strukturera upp det där livet som jag har. Men det är ingen normal dag idag. Och jag är inte glad över den där platsen. Jag bara känner att jävla skit. Jag vill betyda mer för dig.
Har lagt ännu en fin helg bakom mig. Den här innehöll jeansshorts till sent på natten varvat med folköl och midsommarsnapsar över en månad för tidigt. En Elin en Julia och en Nicklas som inte får plats (!) på palermo och sedan skjuts hem. En söndag i illamåendet tecken och en jävla massa matteplugg. Snart är det sommar. Snart. Snart. Snart.
Så här ligger det till: Jag och Josefin är nu ägare till en (säkert fin, har inte sett den än) 3a i eriksberg som jag bosätter mig i någongång i mitten eller slutet på augusti. Kul och läskigt. Uppsalabo har man ju aldrig varit förut.
Annelie å Elin har dragit till Turkiet. Alanya. Partystaden. Jag är i Sverige och tittar ut genom fönstret på en grå himmel och chattar med Tina på facebooks fantastiska chattuppfinning. Jag gör någonslags mental förberedelse så att jag ska orka ta tag i min idrottsläxa som är en barnlek men som jag trots allt inte verkar vara kapabel till att klara av. My GOD vilket intressant liv jag har.
Torsdagens skiva: skö..N (mina kompisar är bäst!) och dom där piggelinshotsen. Måndagens ledighet: ännu skönar...E Klippa mig på tisdag: skön...T
Tog mig upp efter fyra timmars sömn. Fortfarande lite full tog jag mig ner till bussen mot öregrund. Har nu jobbat hela dagen och belönar mig själv med chips och oskar linnros - från och med du, på repeat. Som jag längtar tills hans skiva kommer. Världens bästa överraskning.
(snabb uppdate: igår firade vi en storslagen 2 års dag med blommor choklad och en fin cykeltur. gungade även lite men sen blev nicke rädd när lill-abbe å eremias kom cyklande så då fick jag inte gunga mer. han är fin han, min grabb. idag har det spelats innebandy och mitt öga värker så det känns som det ska trilla ur. note to self: måste sluta säga trilla. anyway, det finns för mycket att göra å för lite tid.)
Studentskivor två nätter i rad och dans både bredvid och uppe på bordet. En livrädd igelkott som springer över uppsalas gator och en ensam Julie som dansar till håkans toner hela vägen hem. Ett stort misslyckande i nationellt engelska och ord och bokstäver som blir en enda smet framför ögonen. Men jag lever bara en gång. Å det är väl dags att börja leva nu.
Vet ni vad som skulle göra mig helt lycklig just nu? 2 rostisar med en kopp svartvinbärs té. Så det är alltså givet att det är det jag ska tillverka nu.
Ps: Älskar att jag troligtvis är den enda människan över 17 i uppland som inte är ett dugg bakfull idag. Ds
