hej, det är jag.

Är tillbaka frånm Riga. Full av upplevelser.

Tänker spendera min kväll med middag på little italy och sen Saw i 3D på bion. För nickes skull.


Så less på att ge utan att få tillbaka.

Sticker till Riga.

Det känns som att jag hela tiden är någon annan är mig själv.



Jag kommer inte ihåg vem jag egentligen är.

Jag sitter och funderar på det här med vänskap. Jag vet att jag alltför ofta är för ärlig för andra människors öron. Och jag vet att det då är lätt att gå till nån annan och vara sur på något som jag sagt. Men är vi inte stora nog att komma och säga det till mig nu? "Jag blev ledsen för något du sa, hur menade du med det?" Jag tror aldrig jag någonsin hört någon säga den meningen. Men vi är ju stora nu. Jag kan inte hjälpa att känna att jag hellre är en ärlig vän än en sån vän som bara säger vad alla andra vill höra. Hur bra kompis är man då egentligen? Det finns nog med människor där ute som bara stryker alla medhårs (jag vet det, för jag är exakt så med nästan alla mina andra kompisar som jag inte vågar säga vad jag tycker till). Så kan inte nån av oss bryta den trenden?

Jag vet att sanningen gör ont att höra. Åtminstone min sanning. Mina åsikter. Jag vet att dom är för hårda ibland. Men jag skulle aldrig säga dom, om det inte var för att jag tror att dom gör nytta. Att dom kan få någon att förstå vad jag menar.

Och om man inte vill höra dem, om man blir arg. Kom till mig då istället. Kom och säg till mig att jag sagt någonting som inte var rätt. Gå inte till nån annan. För ska jag vara ärlig mot nån, då vill jag också ha ärlighet tillbaka.

Det var ca ett år sen sist och nu ses vi igen. Du är en sån som jag aldrig tröttnar på att träffa.



Dans dans dans.

Har en stor lust att ta mitt pick och pack och dra till Berlin eller nån annan vacker stad på höstlovet. Fan, det är så sjukt bra där. Regn och blåst är så mycket bättre i Berlin.

Skulle nöja med mig att bara åka till Götet.

Nån som är med mig?

Det är lördagskväll i lägenheten. Skorpan ville just gå ut. Smulan ligger i min säng. Albin sover på golvet. Jag har hyrt en film till mig själv som belöning efter att ha jobbat, pluggat och städat på en lördag. Och jag känner mig helt tillfreds med mig själv.

Har haft en riktigt fet helg. S-oft.

Nej, jag är inte glad. Och hjärtat mår inte heller direkt bra. Kärlek är svårt.
Hur kan man älska någon så mycket och samtidigt inte må bra av det?

Dränker mig i anthony and the johnsons och försöker skapa lite tillfällig lycka genom att buda på urvackra vintageklänningar.

Jag behöver äta en hel kladdkaka, och jag behöver göra det nu.