Igår kände jag mig sådär tom och ledsen igen, men så hittade jag någonting som fick mig att må bättre. Det kanske är den absolut finaste känslan. När nån bara tycker om en, trots att man är lite svår.
Alltså det här med att vara så äckligt fattig att man inte vet var man ska ta vägen, det har jag aldrig varit med om tidigare. Jag är fattig nu, och jag kommer vara fattig fram till fredag. (Äger ca 100 kronor), och jag har på riktigt aldrig varit med om det tidigare. Det är säkert en bra erfarenhet, men det är världens sämsta erfarenhet på samma gång. Jag får ca 5000 nästa månad och efter mina utgifter så har jag 2000 kvar, och då borde jag egentligen lägga undan allt det till min absolut första hyra men hur ska jag då kunna leva i maj? och gå på skivor? och ta studenten? Kanske helt enkelt blir tvungen att låna av mina föräldrar men det är så jävla SÄMST att låna när man inte vill någonting hellre än att klara sig på egen hand.
Nån gång sa nån vis människa att det som stressar en mest i livet är pengar, och jag hade inte en aning om vad den personen pratade om. Men nu vet jag hur ont man kan få i magen när man inte vet hur man ska ha råd med hyran och telefonräkningen.
Ni vet när man ska skriva någonting superviktigt på ett stort lakan och man koncentrerar sig så hårt i 30 minuter att man inte ens märker hur ont man har i handen, och sen när man slappnar av så gör det ont i hela handleden och slutar aldrig? S u c k.
Har haft en händelserik påsk på alla sätt utom det traditionella, samtidigt som det känns lite som att jag inte gjort någonting. Skärtorsdagen firades på Gräsö med hela släkten och resten har jag "firat" med M och hans/mina vänner. Det har varit grillning, brygghäng, solning, film och pussar pussar pussar. Har hunnit gå från att vara ragget till flickvännen och jag slås hela tiden av det faktum att man KAN ha roligt tillsammans och man MÅSTE inte ha slut på samtalsämnen. Det gäller bara för mig att förstå det på riktigt snart så att jag kan ta mig vidare och inse att alla förhållanden inte är som det jag lämnade. Och att det faktiskt blir vad man gör det till.
Jag är så lycklig. Och rädd. Och lycklig, framförallt lycklig.
Jag har glömt säga en sak. Dom fem tjejerna som jag åkte till Berlin med. Det finns fan ingenting bättre i hela världen. Med er kan jag vara precis som jag vill, skitsnack existerar inte (åtminstone inte om varandra hehe) och humorn är så jävla låg att den blir hur hög som helst. Jag älskar er så hjärtat nästan spricker ibland. Ni betyder allt för mig.
Det finns ingenting att skriva här, jag är alldeles för lycklig.
Nu åker jag till Gräsö och påskfirar min födelsedag i efterskott. Hoppas innerligt på att jag får ett bidrag till min kassa med tanke på att jag just nu har 100 kronor och min lön blev försenad en vecka. Inte kanonkul. Men annars får jag helt enkelt leva fattigt och äta hos andra människor den här veckan hoho. Puss och kram.
Klockan ar tre pa natten och jag sitter pa vandrarhemmet i Berlin. Dom andra sover men jag kan inte tack vare feber och nacksparr. Vaknar sa fort jag ror pa mig. Det ar sjukt jobbigt och jag ar sa himla trott. I ovrigt ar det har varldens basta resa och snart kommer vi hem.
Det är onsdagkväll och M har åkt hem. Imorgon åker vi. Jag och mina tjejer. Vi kommer ha så fantastiskt roligt, och jag tror att det kommer bli en sån där resa som man aldrig aldrig glömmer. Och det bästa utav allt är att det kanske inte kommer kännas lika tomt att komma hem den här gången. För jag är inte ensam då. Inte överhuvudtaget. Jag älskar mitt meningslösa liv, hur är ditt liv?
Nu ska jag somna med det första avsnittet av Elin och Nicklas fantastiska projektarbete Mänskligheten i öronen och bara vara lycklig.
Har en jag-är-ful-i-allt-dag men det gör ingenting för passet är hämtat och engångskameran inhandlad. Äter sparrissoppa för tredje dagen den här veckan men det gör heller ingenting. Jag måste tvätta mina kläder i handfatet, men vet ni? Det spelar ingen roll. För jag känner mig så himla glad.
16:41 När alla fjärilar i magen vaknar upp viskar välkommen hem
Har snöat in på kent igen och minns stunderna när jag var 14 år och svartast i hela världen. Jag var fröken svår då och ibland känns det som att ingen tid gått och att jag fortfarande står där, mitt i allt det svarta. Men sen inser jag lika snabbt att jag är så mycket större nu på alla sätt som går och att jag faktiskt är lycklig. Lycklig men svår. Jag tror inte att jag någonsin kommer vara den där enkla glada tjejen men det gör ingenting, för då skulle jag inte vara jag. Och tro det eller ej, jag trivs faktiskt med att vara just jag ibland.
Och jag trivs när jag är med dig. Trivs med den som jag blir. Trivs trivs trivs.
Äntligen äntligen äntligen är det helg igen och idag vaknas trång förfest hos mig och discodans på VG fram till fyra för den som orkar stå upp så länge. Är fortfarande puttrig över mitt hår men nu bleker jag skiten ur det så kanske jag känner mig fin ändå. Äter chips till mellanmål och oroar mig över saker som jag nog faktiskt inte borde behöva oroa mig för. Det är fredag. Jag har glittriga naglar. Det borde inte finnas nåt att oroa sig över. Önskar bara att jag slapp den där låga självkänslan och osäkerheten, för jag tror att jag skulle kunna vara så mycket bättre utan den. Och framför allt må bättre. Om jag bara kunde tro att jag faktiskt räcker till ibland.
Osäker eller inte, jag ska ha förbannat roligt ikväll med mina stjärnor.
Man vänjer sig så himla himla snabbt vid att inte sova ensam. Fast nu kommer jag dock bli tvungen att sova ensam för alltid tack vare frisören som klippte av mig allt hår idag. Hade verkligen lust att skjuta henne nånstans där det verkligen gör ont.
Jag tror att min granne kommer slänga ut mig vilken sekund som helst för nu har jag lyssnat på den här låten 28 gånger på rad. Jag vet inte varför. Den är bara så fantastiskt fin.
På fem dagar jag hunnit: flytta ut, flytta in, inreda i ordning, dansa rumpan av mig på orange, dricka vin, kolla på dåliga filmer med M, hängt, pussats, kramats, träffat mina fina vänner, ätit två pizzor, druckit tusen liter te, kollat på lite fler dåliga tvprogram, haft sönder min dusch, varit för feg för att ringa hyresvärden om duschen, skrivit klart vårt projektarbete, fått MVG på ett prov som jag verkligen behövde, känt mig fin, känt mig glad, känt mig rolig och intressant, träffat nya människor och köpt ett paraply och en ny väska.
Och idag dammar jag av innebandyklubban för första gången på över två år.
Var just och hämtade nyckeln till lägenheten, jag tror vi kommer trivas fint där. Jag och mina spöken. Har fått världens finaste tekanna också, så nu vill jag bara dit och dricka te på en gång. Det är inte lagligt att ha sån tur som jag har haft.
