hej, det är jag. -

För exakt ett år sen vaknade jag med ett brustet hjärta efter många månader av självplågeri och otrohet som avslutning på ett ruttet förhållande. Jag tog på mig en spetsskjorta mot min egen vilja och flydde till Tina och en nyårsfest som jag lät bli att gå hem ifrån på tre dagar. Där och då tog livet en vändning och jag lämnade tonåren bakom mig. Jag lämnade mitt treåriga förhållande och jag tillät mig att finna nya bekantskaper utan att känna skyldighet inför någon annan. Januari gick och februari kom och jag dansade runt i mina lösögonfransar både fredag och lördag. Jag såg dig ofta i vimlet och titt som tätt fick jag chansen att somna bredvid dig efter en lång promenad hem. Jag visste att du nog inte kände som jag, men jag njöt ändå av stunderna när jag fick ha dig för mig själv. Sedan åkte jag till London med min engelska c-klass, hånglade, drack öl och lärde känna så många fina människor som jag gått i samma skola som i tre år, utan att ha sett på riktigt. Jag lärde mig mycket om mig själv på de 5 dagarna och jag insåg att jag inte är så hemsk att umgås med som jag tidigare fått för mig att de andra tyckte.
Dagarna avlöste varandra och jag funderade mycket på den där pojken som jag sov hos ibland. Att känna att man tycker om någon fast man inte borde är tärande på ett tonårshjärta men till slut sågs vi på en parkbänk i solen och sa att nej nu får det räcka: vill du vara med mig på riktigt? Det tog flera månader innan jag förstod att vi blev tillsammans den dagen. April kom och min 19 födelsedag väntade så jag tog med mig mina allra bästa vänner till Berlin och dansade nätterna till ända. Vi mötte Ben, den 30 åriga killen i bakgrunden, och drack tequila tills ögonen stod i kors. Just i den stunden, var jag lyckligare än någonsin, för jag hade ingen aning om vad jag hade att vänta mig. Efter Berlin väntade studentskiva på studentskiva och en konstant fylla fram till Juni. Jag hade the time of my life och precis som i nian lärde jag känna hela min klass precis innan vi gick åt olika håll. Studenten kom och jag tog emot ett diplom för bästa betyg på skolan och jag var så himla stolt över mig själv den dagen. Efter studenten kom sommaren och jag och M hängde mest varje dag. Vi firade midsommar på Gräsö och jag slängde ur mig ett "jag älskar dig" på fyllan och inget blev sig likt efter det. Midsommarnatten var en tragedi utan dess like och jag vaknade till sorg och trasiga vänner som aldrig blir densamma.

M tog tåget ut i Europa och morgonen han åkte satt jag ensam i hans säng med en flod av tårar rinnandes och det kändes som att jag inte skulle bli hel igen förrän han satte sig bredvid. Under den månaden som jag behövde honom som mest var han inte här, samtidigt som det var bra för mig att ha tid att stötta mina vänner och lägga tid på att försöka må bättre själv. Begravningen kom och gick och tiden utöver arbetade jag och var med mina vänner och försökte få dem att förstå att jag är en sån som man kan räkna med. När augusti kom, kom M tillbaka hem till mig. Den lyckan som jag kände då är en lycka som jag aldrig känt förut. Vi åkte på sommarstugesemester och jag fick svar på mitt "jag älskar dig" som jag slängt ur mig på fyllan och sen haft ångest över under de veckor som han var borta.

Under sommaren hade mitt fina tjejgäng splittrats och gått åt två olika håll. Det var något som jag var jätteledsen över men som jag inte kunde påverka. En sommarnatt fick jag veta att en av vännerna tagit sig rätten att ligga med min dåvarande kille under tiden då han och jag var tillsammans. Allt vändes upp och ner och för mig kändes ett år av mitt liv som en lögn. Bara tanken på att ha umgåtts med de båda samtidigt som de visste vad de gjort mot mig gjorde mig spyfärdig, och gör än idag. Sorgen över gamla vänner finns dock kvar, även om det inte tjänar någonting till längre.

Hösten kom och jag arbetade heltid på Akademiska sjukhuset. Jag och M sov ihop varje natt och i Oktober flög vi till Paris på romantisk semester deluxe tillsammans. Ingenting i hela världen har någonsin gjort mig så lycklig som han gör. Resterande tid av hösten har jag försökt finna nya vänner och hittat några guldklimpar, samt flängt fram och tillbaka till Stockholm där mina absolut bästa vänner bor - och ikväll firar jag in det nya året med en av dem.

2011 har lärt mig att välja mina vänner noga, att endast lita på de som aldrig någonsin svikit mig samt att jag kan vara jävligt rolig och fin när jag vill.

Här kommer ett ihopplock av 2011