hej, det är jag.

det här är annorlunda
en känsla som inte varit här förut
det är någonting som har ändrats
långt inne i mig

kanske har det ändrats från grunden
kanske är det någonting som tar slut
jag vill nog inte veta

för när mina fingertoppar får följa
linjerna som lakanen har lämnat på din rygg
så skakar det till som en varm tornado påväg
rakt in i mitt hjärta

mina knän som alltid varit så starka
viker sig när jag går bredvid dig
och på något sett har du fått mina
förut så blinda ögon
att se allt det jag då trodde jag såg

och den där rädslan
den där rädslan som jag aldrig kunde släppa
den är som bortblåst nu
men fortfarande
finns här en sak som skrämmer mig:

vad händer den dagen lakanen slutar bilda linjer på din rygg
får jag stanna kvar då?
hjälper du mig att göra nya linjer som jag kan följa då?

jag trodde verkligen jag visste vad kärlek var
men nu vet jag