hej, det är jag.

NU ÄR DET ÖVER. Jag har ställt mig framför 140 pers och klart och tydligt sagt mitt tal. Visst, jag skakade på vissa ord, men jag känner mig ändå så jävla nöjd eftersom mina ben och armar darrade som asplöv. Så att ändå lyckas prata någorlunda normalt är en bragd yah. Dock började jag ju tokgrina när jag satte mig vid bordet efteråt och det känns ju lite sjukt såhär i efterhand... Men det kanske blir så när pressen släpper för nu är det verkligen över. Finito. Aldrig.Mer.Elevrådet.

Nu har jag slagit in presenterna som klassen ska ge till våra klassföreståndare och jag antar att det är dags att sova nu. Sova och sen vakna. Vakna för att njuta av den bästa (och värsta) dagen. Det är vår tid nu.



Mitt tal:

Nu har vi klarat av den andra stora etappen i våra liv.

Den första klarade vi för tre år sen.

Då stod man där och hade gått ut mellanstadiet och jag minns

Hur stor jag kände mig då

Stor men samtidigt så nervös

Med en hjärna så överfylld med tankar att det nästan rann över

Men vad hade man egentligen att oroa sig för?

Se bara nu så bra vi alla har blivit

Nu är vi här igen, tre år senare

Och den enda skillnaden är att nu har jag aldrig känt mig mindre

För ingen av oss vet egentligen vad som väntar

För att sammanfatta de tre åren på "Frösan" så tycker jag vi ska

vara glada över att vi haft förmånen att få gå här

Vi har haft turen att formas av alla underbara vuxna på den här skolan

Och det är faktiskt lite av en bragd att de stått ut med oss

Jag menar:

Försök nämn någon här inne som aldrig kommit för sent

Någon som aldrig glömt böckerna

Någon som aldrig fått dåligt resultat på ett prov

Någon som aldrig behövt hjälp av vaktis för att knipsa sitt lås

Titta bara på 9d1 till exempel

Men som sagt, det är en bragd att ni har stått ut med oss

Och alla ska vara glada att vi haft er som hjälp under vägen

Så tack lärarna, rektorerna, mattanterna, städpersonalen, Ulla i fröfiket,

skolsköterskan, kuratorn, syon

Barbro från bibblan, Agneta&Sonja och så självklart vaktmästaren.

Tack för att ni har hjälp till att göra oss till dem vi är idag.

Jag vill avsluta med att be er att ta en

ordentlig titt på ansiktena runt omkring er

För jag hoppas att vi kommer minnas varandra riktigt länge