hej, det är jag.

Jag är fortfarande inte helt övertygad om att du är borta. Trots tårar, texter, bilder, polisrapport, dödsannons, minnesstund, kramar, saknad. Fortfarande inte helt övertygad. När ska man sluta bli chockad när man upptäcker det som är sant? Det är chocken som gör ondast. När det hugger till i hjärtat och man ser dig framför sig.

"Trots fågelbajs på axeln lyckas jag se skrämmande snygg ut" Typiskt dig. Du var så fantastisk.