hej, det är jag.

Jag kunde inte sova en enda sekund inatt för varje gång jag blundade var du där i vattnet. Det kändes som att jag var där och såg dig försvinna under. Så jag kräktes. Illamåendet bara vällde upp i mig och jag och elin gick fort fort fort i regnet. Som om vi ville ruska av oss allt men det här går inte att ruska av sig. Försökte gå till skolan idag, efter en timme åkte jag därifrån. Träffade syster en stund och tog bussen hem. Somnade i 45 minuter. Vaknade. Upptäckte samma sak som jag gjort sexhundragånger tidigare. Jonas är död.

Ikväll har jag träffat alla som saknar dig. Vi tände ljus för dig Jonas. Såg du oss då? Önskar du inte att du var här? Jag kan fortfarande inte förstå att det här händer oss. Att det händer mig. Det känns som jag behöver en smäll på käften för att vakna. Helvete.

Jag saknar dig.. Kom tillbaka och få mig att lé en sista gång....