hej, det är jag.

Idag gick jag i skolan för första gången sen jag fick veta om Jonas. Första halvan av dagen var riktigt jobbig och jag kallsvettades mycket men efter att timmarna gick så lyckades jag koncentrera mig på annat. Visst fanns alla tankar där i bakhuvudet men det gick i alla fall att kontrollera. Sista lektionen gick jag och Oscar runt på stan och frågade människor saker om vårat språk. Det var skönt att få komma ut och skratta lite. Efter skolan var det tänkt att jag skulle cykla till sylveniusgatan men jag hade glömt min cykelnyckel såklart. Nu har jag pluggat i två timmar och orkar inte tänka mer. Det är som en jävla förbannelse att när man mår som sämst så får man mest läxor. Det är plågsamt att åka färja varje dag. Det är plågsamt att se vattnet röra sig i cirklar. Det är plågsamt att ingen vet var du tog vägen.


Idag är det en vecka sen du försvann men ditt leende finns kvar i mitt hjärta
Du var ett mästerverk och egentligen var vi nog dumma som trodde att vi skulle få behålla dig

Jag önskar att jag kunde laga det här. Laga alla som gått sönder. Jag kan ju fan inte ens laga mig själv. Och nu loggade martin in på msn och han har dig som visningsbild, mitt hjärta hoppar över ett slag varje gång.

Inget blir bättre av att jag skriver det här men det värmer mig att få berätta hur fin du var.