hej, det är jag.

Slutet på en lång dag är äntligen här.
Fullt hus hela dagen och firande av en 50 åring.
Jag längtade bara bort.
Eller så längtade jag bort alla som var här.
Det fanns ingenstans att gömma sig idag
och jag har vandrat runt i ett skal.
Osminkad och ruffsig i håret.
Och alldeles tom.
Nu är kvällen över men trots idol med mimmi,
kel med kattunge, god mat och tårta
så känner jag mig helt vilsen.

Jag har klumpen i halsen och det bränner bakom
ögonen men samtidigt har jag ingenting att gråta för. 
Jag har allt jag ska ha, men jag är så tom.
Så genomskinlig. Vem är jag?

Jag ringde dig ikväll för jag behövde höra din röst.
När ångesten lindar sig runt hela mig så behöver jag
höra att jag är okej. Men det var för långt mellan oss.
Dina ord klarade inte de 6 milen i motvind ikväll.
De kom aldrig ända fram.

Jag känner mig så ensam.
Och lika färgglad som tåren som nu letar sig nerför min kind.