hej, det är jag.

idag känns allt bara som ett stort mörker som äter upp mig inifrån. trots solsken utanför fönstret så ser jag allt i svartvit. kontrasterna har börjat försvinna och allting flyter ihop till en grå massa som håller mig kvar på jorden så att jag vet vart jag är. jag kanske inte alltid vill vara 17 år och i huvudet 45. jag kanske vill förlora mig, vara 17 år, dansa hela nätterna. jag vill känna att jag kan ta en sabbatsmåndag för att jag gjorde mycket saker i helgen. och jag vet att jag kommer fortsätta ta mitt ansvar, jobba så hårt jag kan med precis allt. få mina mvgn, bli glad men kanske aldrig så glad som jag borde bli. det är en grå massa på min näthinna idag.

och jag kämpar vidare