hej, det är jag.

Det är något särskilt med den här dagen. Ända sen jag vaknade har jag velat krypa ur mitt skinn och ner i någon annans. Om två dagar fyller jag 17 år. Jag fyller 17, och jag är redan förlorad. Trots mina ansträngningar så fortsätter det att kännas som att jag förlorar varje dag. Jag önskar nog att jag hade vårdat det jag hade bättre men jag blev blind av att det alltid fanns precis framför mig. Fortsätter kämpa på men jag kan inte hjälpa att känna att jag gör det utan mening. Påsklovet öppnade mina ögon, och jag tror jag önskar att jag kunde stänga dem igen.

Nu ska jag gå och kyssa nicke så det pirrar ner i hans tår, det vet jag i alla fall att jag kan