hej, det är jag.

jag blev rädd idag. ni vet sådär riktigt rädd så att det blir svårare att andas, tyngre på något sätt. trots alla försök till en normal ut och in andning så krampar det. andningsmusklerna säger nej, vi vill inte vara med längre om du ska beté dig såhär. vi tänker inte fortsätta kämpa om inte du också gör det, säger dom åt mig. så jag kämpar vidare för oss. för i min värld så finns det inget vackrare än att vakna bredvid dig och avsluta varje varje varje kväll med ditt huvud på kudden bredvid min. jag insåg idag vilken tur jag haft som hittat dig och som lyckats få dig att se mig sådär på riktigt, så som nästan ingen annan gör. det var inte ens planerat att bli en töntig kärleksförklaring men det är oundvikligt när det handlar om dig och mig. vi delar ju den största töntigaste kärleken av dem alla. och jag älskar det.