hej, det är jag.

Dagarna vandrar förbi lika dimmiga inuti mitt huvud som utanför fönstret. Jag tänker att jag ska ta tag i mitt liv ibland men sjunker lika snabbt tillbaka in i rutinerna, det så kallade livet. Tron på att jag ska bli bättre, smartare, snyggare, mer vältränad tynade för längesen bort och nu är det enda som finns kvar lilla jag. Lilla jag som fortfarande känner sig ful och äcklig fast mamma alltid säger att det inte är sant.

Men det känns så, trots allt.