hej, det är jag.

Dagen har gått och jag har nickat skrattat klarat av saker
trots att jag hela tiden faller djupare ner i det svarta.
Jag ser inga lösningar på någonting.
Spyan är påväg upp i min hals och jag tänker på
att jag kanske måste sluta svälja och
spy bort allt som trycker på min näthinna.
Jag vandrar runt i nån slags dröm om att
jag ska må så mycket bättre snart.
Snart. Snart. Om nån dag eller två.
Alltså kanske jag mår bra imorgon.
Fast imorgon kommer fort och jag mår
aldrig bättre då.
Jag försöker linda in mig själv i nån slags julstämning
och bara må bättre men min mage krampar och jag
vill så gärna räcka till.
Inte nästan räcka till.
Jag vill.

Jag är så besviken på mig själv.
Att jag inte blivit bättre än såhär.
Bara en störig liten vg-brud som skriver om tårar och ledsna tankar i sin olästa oviktiga onödiga blogg som att det egentligen spelar någon roll.