hej, det är jag.

Det känns som att den här såkallade pausen som vi tagit kommer vara mycket mer förödande för mig. Det är jag som har sagt att jag inte orkar mer alltså är det jag som får ta ett steg tillbaka. Men det känns som att det inte kommer komma någonting bra utav det hela överhuvudtaget. Poängen för mig var att Du skulle inse att du gick för långt den här gången och att Du kanske måste välja var du står istället för att köra med "jag älskar dig" stilen
för den biter inte på mig längre. Nu blir det istället så att du fortsätter köra ditt race med alla våra vänner och jag går hemma och funderar. Det är jag som går och funderar över om vi verkligen är bästa vänner fortfarande eller om vi båda bara säger att vi är det av gammal vana. Det känns så sorgligt inuti mig när jag tänker på hur vilsen jag blir när du inte är som du brukade vara. Det känns sorgligt när jag kommer på hur beroende jag är av dig och andra människor. Inte alls självständig och stark som jag brukar låtsas. Är det dags för mig att bli beroende av andra människor? Jag vill stå vid din sida, stå upp för dig. Men jag tror inte jag är stor nog.