hej, det är jag.

Herr Ångest hälsar på och pulserar runt i blodådrorna idag. Dunk, dunk, dunk. Han startar vid hjärtat, alltid detta hjärta, och sprider sig långsamt ut i varje del av min kropp. Dunk. Men det är väl så det ska vara. Vissa dagar känns allt som skit och som att ingen i hela världen förstår vad man pratar om. Som att jag tappat mitt språk. Men efter några timmar, så hittar jag det alltid igen. Bubblar upp till ytan. Den ångestfria ytan.

"Kärleken kommer sära på dig och mig."