hej, det är jag.

Jag har hamnat i nån slags svacka igen, eller så kom jag aldrig riktigt ur den. Läxorna staplas på hög och jag läser och läser och läser om genus och feminism och inspireras, intresseras och fascineras men jag är ändå inte riktigt här. Det är som nån slags bubbla runt hela min kropp och ingen får egentligen komma in och jag skulle behöva nån som slår mig, skakar mig, skriker mig rakt i ansiktet så jag vaknar till och tar mig vidare.

4 månader kvar, sen är helvetet över.