hej, det är jag.

Jag har ett klent psyke, har alltid haft, kommer förmodligen alltid att ha. Men efter 1,5 år av ångest ångest ångest och en återkommande känsla av att den jag är, och den jag utvecklas till att bli, inte räcker till så behöver jag nå nån slags vändpunkt. Och jag behöver det nu. Jag orkar inte hamna i någonting nytt där jag återigen känner mig otillräcklig och spelar nån slags roll som nån annan än den jag faktiskt är. Jag vet inte vem jag är idag, men jag vet att jag är trött på att ursäkta mig. Jag ber inte om ursäkt för att jag är som jag är längre. Inte till dig och inte till nån.


(Och vi vet alla att det här bara är ljug och trams. Jag ursäktar mig hela tiden.)