hej, det är jag.

Är hemma i Uppsala igen efter en minst sagt traumatisk resa fram och tillbaka till farmor. Snön yrde men som tur var reagerade dom tre systrarna Eriksson med försvarsmekanismen "vi skrattar i panik". Snön öser fortfarande ner men jag har bokat in mig på ett spinningpass som jag måste cykla till.

Jag skulle vilja göra något storslaget den här helgen. Någonting som övertygar mig om att jag faktiskt mår såhär bra som det känns som att jag gör. Men det ser ut att bli den första helgen på månader där det inte händer någonting. Den timingen, den timingen.

Peace out to y'all