hej, det är jag.

Ja allt är upp och ner/ut och in och jag känner mig så himla ensam. Du åker på fredag och det är det enda som är som det ska och jag PMSar mig fram genom vår sista vecka tillsammans trots att det enda jag vill är att vara nära dig.

Och livet är så orättvist ibland, människor rycks bort och jag tvingas stå och titta på när dom som blev kvar går i en miljon bitar.