17:32 Hajpojken
Idag stod jag på jobbet mitt uppe i kaklandet av ett kök och virrade bort mig i min egen lilla värld. Där och då slog radion om till mammas nya kille och de började berätta historien om hajpojken. Hajpojken som simmade så mycket fortare än de andra barnen, men inte för att han var en haj, utan för att han hade en bra dag. Tiden kastade mig tillbaka 3 år och helt plötsligt satt jag i ett tält på peace and loves camping och solen hade just börjat gå upp och sträcka ut sina varma strålar över oss. Vi satt gömda under en presenning och du skrattade så att du grät när du berättade om hajpojken. Då när vi satt där så förstod vi väl inte riktigt poängen med ditt så kallade briljanta skämt. Men nu kan jag ibland komma på mig själv med att tänka att jag skulle göra vad som helst för att få höra dig dra det där dåliga skämtet en gång till. Vi var inte bästa vänner du och jag, men jag är ändå så glad att jag fick ha dig i mitt liv en stund. Tänker på dig ibland och hoppas att vi ses nån gång, nånstans.
Här var valborg 2008 och två idioter med alldeles för hög promille. Men som vi skrattade den kvällen. Saknar dig.
