11:08 Svart
Har hamnat i ännu en av mina livssvackor, där ångesten smyger sig på och jag har separationsångest från allt och alla. Jag minns inte senaste gången jag berättade någonting som inte handlar om vad jag gjort på jobbet under dagen och jag saknar att ha vänner att kunna träffa varje dag. Och mitt upp i ångesten och allt det ledsna så är jag livrädd för att du ska lämna mig när du inser hur tragisk jag är. Jag trampar vatten och jag kommer inte vidare. Men trots allt det svarta så lyser du upp hela mitt liv, som solen, och jag vet inte vad jag skulle göra utan dig.
Kommentarer
Trackback
