hej, det är jag.

Min natt var som så många andra den här hösten fylld med mardrömmar som gör att jag vaknar upp, klarvaken, och alltid lika glad att 1. drömmarna inte är på riktigt och 2. att det ligger någon bredvid som kan ge mig en kram i sömnen. De handlar alltid om samma sak, att bli övergiven, ensam eller förnedrad. Det har varit återkommande under hela hösten och det är tröttsamt och tärande att vakna på morgonen med huvudet fullt av tankar som förstör för en, trots att sakerna jag drömmer om inte hänt på riktigt. Åtminstone inte på exakt samma sätt. Imorse när jag vaknade bestämde jag mig i alla fall för att göra ett helhjärtat försök till att glömma allt som varit och gå vidare för att få sova i lugn och ro. Jag tror det handlar mycket om att att jag vägrat acceptera att livet gått vidare och att det gjort ont att inse att vänskaper som format mig under uppväxten var mer betydelsefulla för mig än de var för dem som jag delade vänskapen med. Det är i alla fall med en stor lättnad jag känner att jag faktiskt börjar gå vidare och skiter i allt som Grynet skulle sagt.