hej, det är jag.

Herr Ångest hälsar på och pulserar runt i blodådrorna idag. Dunk, dunk, dunk. Han startar vid hjärtat, alltid detta hjärta, och sprider sig långsamt ut i varje del av min kropp. Dunk. Men det är väl så det ska vara. Vissa dagar känns allt som skit och som att ingen i hela världen förstår vad man pratar om. Som att jag tappat mitt språk. Men efter några timmar, så hittar jag det alltid igen. Bubblar upp till ytan. Den ångestfria ytan.

"Kärleken kommer sära på dig och mig."

Snart kommer elle den snelle hit och då tänker jag bjuda henne på fulvin och sen ska vi ut och dricka öl. Jag tycker om henne väldigt mycket.

Imorgon ska jag till Vattholma och hälsa på fina Simone med mina nyfunna London-vänner som jag också, tycker så himla mycket om. Jag är glad för allt som är nytt i mitt liv.

Ibland känner jag mig som någon annan än mig själv. Som att det traskar runt någon liten människa i mig som jag inte riktigt hunnit lära känna än, men som växer och tar mer och mer plats för var dag som går och som sakta men säkert knuffar undan den jag brukade vara. Kanske är det meningen att man ska förändras med tiden, och kanske kommer jag acceptera det snart. Men för tillfället både välkomnar jag och motarbetar den där lilla personen. Idag stod jag vid färjan i blåsten, och rökte en cigarett samtidigt som jag nynnade på kents hjärtskärande texter och för en liten liten stund så var jag 14 år igen. 14 år och i väntan på någonting stort. En liten flicka som inte visste vilken kärlek som låg runt hörnet och bara väntade på att bli upptäckt. 14 år och svår.

Jag saknar det så himla mycket ibland. Det slår över mig som en våg och jag vill bara ringa för att höra hur din dag har varit. Ingenting mer än så. Bara fråga hur du mår.

Fa-an vad det var kallt igår. 15 minuter väntande tillsammans med Nicklas på bussen kändes som två timmar men sen fick jag i alla fall mysa med chips, dipp och angry birds samt en nicklas som muttrar "dö, jävla fittor!" när han inte klarar sin level. Somnade i Elins en meter stora soffa och när klockan ringde vid fem så gjorde det fysiskt ont att vandra till bussen. Nu sitter jag på akademiska och dagen har hittills gått riktigt bra trots morgonen och idag ska jag fika i flera timmar, äta kinamat samt pussa på mina fina föräldrar. Det blir en vit lugn bra helg. Med några tjuv-cigaretter. Schh, säg inget till nån.

Ja saknar däääj!