hej, det är jag.

jag vet inte hur man fungerar i en värld utan att varje kväll ringa och säga att jag hoppas att du sover gott
och sedan de första jag gör när jag vaknar fråga om det blev som jag hoppats. det var en lång natt mellan
mamma och roger i sängen och varje gång jag vaknat har jag velat spy. för tanken av att leva resten av
mitt liv utan dig vid min sida får mig ur balans, det knockar mig till golvet och jag vill spy för hur rädd det
gör mig. jag är livrädd. chockad. och jag vill vara i dina armar för jag tror att jag skulle känna mig trygg där.
så den enda tryggheten som jag haft det här året, har varit dig och din famn. så nu är det enda som
gjorde att jag stått stadigt på benen ryckts bort. och det är bara mitt fel. mitt dumma jävla hjärta som
inte mått bra, som inte klarat pressen. trodde jag att jag skulle må bättre av att vi gjorde slut?
jag hade fel, har aldrig mått såhär i hela mitt liv. men är tacksam över tiden han gav mig, för den
har varit den bästa i mitt 17åriga liv.