hej, det är jag.

Dagen har gått fort och långsamt på samma gång. Jag har haft ett skiftande humör men mot kvällningen har jag mest bara känt mig ensam. I öregrund fanns det inte mycket att göra, men vi gjorde det bästa av saken. Många skratt blev det som vanligt i alla fall. Det var skönt, för då kände jag mig mindre ensam. Mest av allt ville jag bara skrika ut hur förälskad jag är. Hur jobbigt jag tycker det är varje dag när du inte är nära mig. Hur lycklig jag är att du finns till, och att du är min.

Jag antar att det är det här jag har längtat efter. Det är det här som alla drömmer om. Att hitta den man kan dela allt med. Både det bra och det dåliga. Och även om vi inte berättar precis allt för varandra, så är det själva saken att jag faktiskt kan det om jag skulle vilja som gör att jag tycker om dig så mycket. Jag vet att jag skulle kunna säga precis vad som helst till dig, och du skulle inte försvinna ändå. Din bild av mig kanske skulle förändras, men på något sätt så känns det som att du kommer stanna kvar. Och vem vet, jag kanske inte känner såhär om några månader, men vad gör det? Jag tar det som det kommer och just nu vill jag aldrig aldrig lämna dig. Jag vill att du aldrig lämnar mig.

Kan vi inte bara bo i vår bubbla? Kan inte du vara hos mig nu?
Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket