hej, det är jag.

Det känns ganska genant att öppna mitt hjärta här.. Men det finns liksom ingen annan som jag vill besvära.

GUD VA ONT DET GÖR, OCH GUD VA JAG VILL VARA I DINA ARMAR, JAG ÄR SÅ JÄVLA LESS PÅ DEN HÄR SORGEN SOM ALDRIG LÄMNAR MIN KROPP OCH JAG HAR LUST ATT SLITA UT MITT HJÄRTA OCH KÖRA ÖVER DET MED GRÄSKLIPPAREN SÅ ATT DET ALDRIG MER GÖR ONT IGEN. JAG VET ATT DET ÄR SÅ FEL SOM DET KAN BLI AV MIG ATT SKRIVA DET HÄR, MEN JAG ÄR TRÖTT PÅ ATT ALLTID GÖRA RÄTT. JAG ÄR TRÖTT PÅ ATT VARA ENSAM OCH JAG ÄR TRÖTT PÅ ATT VARJE VARJE DAG UNDRA VAD DU GÖR OCH VEM DU TÄNKER PÅ. JAG ÄLSKAR DIG SÅ MYCKET ATT JAG HATAR MIG, OCH JAG ÖNSKAR ATT VI KUNDE VARA TILLSAMMANS. HUR LÅNG TID SKA DET TA FÖR MIG ATT ACCEPTERA ATT VI FAKTISKT INTE KAN DET? JAG UNDRAR HUR DU MÅR OCH JAG UNDRAR VAD SOM HÄNT DIG IDAG. JAG ÖNSKAR ATT DET INTE VAR JAG HÄR OCH DU DÄR OCH JAG ÖNSKAR ATT JAG KUNDE GÅ VIDARE.