hej, det är jag.

När jag satt på bussen hem idag kände jag suget efter att få skriva av mig men nu när jag väl sitter här så har allt redan runnit av. Tårarna har redan runnit idag men dom har hunnit torka igen och jag har rest mig från soffan och står med ryggen rak. Den här helgen har jag vandrat runt i ett moln. Ett moln som blev lite lättare igårkväll men som nu återigen cirkulerar runt mig. Det ständiga regnmolnet som tynger mina axlar tycks aldrig vilja lämna mig men jag fortsätter ändå försöka hålla ryggen rak.
Jag känner skuld.
Jag känner skuld för att jag krånglat till allting.
Trots att det var ni.
Jag känner skuld för att jag är såhär ledsen och låter dig sota för det.
Trots att du förtjänar det.
Jag känner skuld för att jag låtit mig själv bli den tjejen som tar emot
och sen gnäller om det.
Jag känner mig så himla sviken.